Experiment – Odla undulatfrö

DAG 1 [20080203]
Efter att ha tittat på en del avsnitt ”odla hemma” och läst om olika typer av klingerväxter, så som humle, bestämde jag mig för ett roligt litet experiment. Vad består egentligen mina undulaters mat av? (Nu kan jag visserligen enkelt få reda på det genom att gå ner till djuraffären och fråga, men det vore alldeles för enkelt, eller hur?)

Så jag klippte två mjölkkartonger på mitten, borrade 4 dräneringshål i botten samt fyllde dom med kaffesump, såjord och fågelsand – vilken härlig blandning!

Över de båda hällde jag några nävar undulatmat, precis som de skulle falla från en utfodringsmaskin i Australien (där undulater växer fritt).

Nu återstår bara att vänta och se.

Ljusriggen jag använder mig av är 2st byggstrålkastare á 500 W stycket, vilket i runda slingor ger en effekt på 1 kW. Har funkat toppen till att odla upp mina små ”Paulownia” -rackabajsare, vilket hintar om lysande utsikter för mina undulatväxter!

I de gröna små plastcontainrarna i bakgrunden gömmer sig några små paulowniafrön. Vissa av dessa har slagit rot och brutit sig igenom den obarmhärtiga plantjorden, andra trycker fortfarande mot den hårda ytan. Men nog om träd, detta experiment handlar om fåglar och deras matvanor, inte träd!

DAG 2 [20080204]
Jag antog att de små liven behövde hjälp – dumma mig – och gjorde därför en skenmanöver där jag obarmhärtigt blandade mina undulatisar med myllan. Efter mitt oanständiga omblandande skar jag livet ur en gammal plastpåse som jag senare delade i två delar och gjorde små hål i. Dessa delar hängde jag över fågelfröernas boning och hoppades på det bästa ännu en gång.

DAG 3 [20080205]
Jag ska börja dagen med ett inledande suck. Varför? Jo, nyss hemkommen från jobbet (tio i sex a.m.) ser jag att en av mina paulownisar har gått och dött på grund av en på tok för tidig transplantation. Mitt fel, javisst, men det är vad det är. Förhoppningsvis kanske den klarar sig ändå, men det hoppet är litet. Jag orkar inte gå in på detaljer då sorgen och saknaden är på gränsen till övermäktig. Senare kanske, mycket senare.

Nu så här på tredje dagen kan man tydligt se hur rötterna från de olika fröerna börjat leta sig ut. Det är främst de mindre, runda fröerna som har börjat gro, de avlånga har inte gett ifrån sig några livstecken ännu. Förmodligen kommer de som finns på jordytan att anfallas av någon form av mögelsvamp, vilket kan ses bland de fröer som är längst ner i mitten av kartongen. Ett slags skägg omfamnar de stackars oskyldiga undulatisarna.

DAG 4 [20080206]
När jag kom hem i morse efter nattens jobb och såg hur mycket fröerna hade tagit sig var det svårt att hålla sig ifrån att uppdatera inlägget, men jag visste att ifall jag gjorde det skulle jag vara uppe alldeles för länge och vakna alldeles för sent. Det visade sig dock att jag inte behövde uppdatera för att vara vaken länge, efter några timmars surfande konstaterades att klockan var en bra bit över 10 och jag var 400 kronor fattigare (att fröer kan vara så dyrt!). Men vad gjorde det när jag nu ser att mitt experiment går farligt bra. Under de timmar av dagen jag sov har groddarna tagit sig åtminstonne en centimeter, vilket är förvånansvärt snabbt – kan detta vara någon form av gräs måntro?

De där långsmala fröerna jag pratade om förut växer i en blomställning kallad Ax – det vill säga flera blommor fästade kring samma skott, utan skaft mellan blomman och skottet. Det borde jag kunnat lista ut utan att googla på det. Jag är så smart ibland att jag skäms.

Detta betyder dock inte att jag har en aning om vad för typ av växt det är jag har att göra med, tvärtom finns det mängder av gräs som har sina frön i ax. Det kanske blir tydligare ifall någon av dom sätter rot, vilket i nuläget ännu inte inträffat.
De små runda olikfärgade fröerna är det en annan sak med. De hade börjat gro redan efter första natten och jagar nu mot himlen i ett rasande tempo!

Dag 5 [20080207]
Nu är dom verkligen på gång. Så här på femte dagen syns tydligt hur snabbt det växer och det står nog klart att detta är någon form av gräs. Vilken, är frågan. Än så länge verkar det vara två sorter som är dominanta i mjölkförpackningen, en med lila stam och en med ljusgrön stam. Det verkar också som om växterna är enbladiga växter, dvs. det kommer enbart ett blad när växten är krympling. Tvåbladiga får två blad innan de får sina riktiga blad och detsamma gäller då de enbladiga (antar jag!!!).

Kom på en lysande idé när jag satt och funderade på hur jag på bästa sätt skulle kunna visa er trogna läsare (har jag några?) huruvida dessa växtligheter faktiskt växer eller ej; jag bygger en mätsticka! På så vis har jag bättre koll och kan på ett mer exakt sätt redogöra hur mycket det växer i mjölkkartongen utan att använda ord som ”det växer så det knakar” eller ”himlen nästa”. Bra va?

Vi börjar våran mätning på 11 centimeter (mätning gjord klockan 04:35 den 8:e) ovan botten av kartongen. Det ska bli intressant att se hur mycket det knakar…

Dag 6 [20080208]

Bilden talar för sig själv – två centimeter på 18 timmar är inte direkt dåligt växt av mina små gräslingar, om det nu är gräs. Jag får vänta ytterligare lite tid, innan något säkert svar kan ges.

Dag 7 [20080209]
Jag förstår att ni längtat hela dagen efter en uppdatering av det fantastiska växtexperimentet, jag har givetvis längtat efter att uppdatera, dock har andra saker påverkat min möjlighet till just detta och det är därför det inte blivit av, fören nu!
Visst är bilden nedan fantastisk? Inte riktigt så fantastisk som den ser ut är jag rädd. Det visade sig att jag knäppte kort från fel vinkel så det längsta utav grässtråna tjänade 0,2-0,3 centimeter. Men ändå, över en och en halv centimeter på 23 timmar är inget att hänga läpp över. Tack.

Dag 10 [20080212]
Jag måste visa något extra ordinärt, något utöver det helt vanliga. Jag måste visa vad som hänt under de två dagar jag inte uppdaterat. Låt mig presentera, de ännu inte artbestämda, undulatisarna!

Det mest intressanta med denna bild är inte längden på stråna – vilken inte är föga imponerande – utan att det faktiskt är en tredje art som visar sig! Vilken av fröerna det kan vara är jag inte helt övertygad om, men mina aningar säger att det är ett ljusbrunt och lite mer avlångt. Wow säger ni, ett ljusbrunt frö. Jippie! Nåja, det kommer en dokumentation av fröerna, var så säkra, bara jag får tillbaka min kamera och kan ta kort med hyffsad upplösning. För tillfället får mobiltelefonkameran duga.
Nedan följer ytterligare en bild på den smaskiga tillväxten, jämför gärna med den översta bilden från dag 5 för att se den storslagna skillnaden.

Njut mina vänner, njut.

Dag 11 [20080213]
Dagen innan alla hjärtans dag har flörflutit som vanligt, dvs. i ett ganska raskt tempo uppåt. Annars är det inte mycket att tillägga annat än att vissa av gräsen blivit för långa för att orka hålla sig själva uppe. Ifall det är normalt vet jag inte (är ingen gräsexpert, än), dock verkar konstruktionen på dessa vara alldeles för vek för att det inte skulle kunna ha med saken att göra.

Dag 20 [20080222] – En lång väntan

Så var det då dags för den mycket efterlängtade uppdateringen jag pratat om. Jag kände att det behövde göras något drastiskt för att inte dra ut på experimentet allt för mycket – uppdateringar om hur mycket ett gräs växer varje dag är visserligen intressant, men det finns gränser! Så, med viss möda har jag nu åstadkommit en hel bildserie av händelser som makabra saxklipp och brutala omflyttningar av rötter. Jag hoppas det kommer smaka!

Gräsklippartestet

Eftersom gräs kostar så mycket som 39kr till x antal hundra kronor per kg, så tänkte jag att ett kg pris på 19 kronor kanske inte är allt för dumt för en gräsmatta vid någon framtida sommarstuga i skogen (där bara mossa växxer – mossa säger ni, det äter ju gräs! ja, men det finns hormoner man kan spruta på gräset och mossan så mossan dör. fint.). Ja, hursomhelst fick jag för mig att det första kriteriet för en gräsmatta är att den behöver klippas.

Om det sedan växer snabbt är ett enormt plus ifall planteringen sker vid ett torp i skogen. Varför? Jo, när man väl åker dit ska det finnas något att göra, annars kan det lätt bli rastlöst. Bara efter arbete är avkoppling som allra bäst.

För att hålla koll på tillväxten tar jag som förut bilder och mäter med hjälp av min nu berömda mätsticka. Förhoppningarna ligger i att de skjuter i höjden precis som innan friseringen.
Så vilken är höjden vi utgår ifrån?

Tio och en halv centimeter!

När vi nu har gjort skogen till ett hygge och väntar på att våra små plant skall växa sig stora igen återstår faktiskt en annan skog. Som ni kanske kommer ihåg odlade jag två skogar i två separata mjölkförpackningar.
Vad ska vi då göra med den andra måntro? Varför inte träna oss på omplantering!

Omplanteringen

Vad är då en omplantering? Givetvis är det omflyttning av planta till ny kruka eller omplantering av planta i samma kruka med ny jord och klippning av rötter (i fallet bonsai). Det kan även vara utflyttning av planta till ett fint litet trädgårdsland eller en eventuell balkongodling. I vårt fall är det alternativ nummer ett.
En sväng förbi ICA Maxi’s trädgårdsavdelning och ett par hundra kronor senare (det blev en del plastkrukor då jag behöver några till mina träd) tog jag tag i saxen för andra gången och gick loss på mjölkkartongen efter bästa förmåga, något som faktiskt visade sig vara ganska roligt. Att se hur de små rötterna kämpat sig igenom kaffesump och undulatsand och fått hela mixen att hålla ihop i fin liten fyrkant var estetiskt nöjsamt och en hel del faderskänslor väcktes. Dessa var minsann mina gräs!
Nåja, sentimentaliteten lade sig och jag kunde fortsätta med omplanteringen. Ner med rötterna i den nya, större, lite mer plastiga krukan och i med ny jord, för att sedan vänta på en eventuell blomning, kunde det bli bättre?

Ja, det får vi se. För tillfället får gräsen all den kärlek de behöver och lite extra därtill. Om det innebär en blommning kan ej lovas, men några extra fingrar håller jag nog för säkerhets skull.

Jag har sagt det tidigare men jag säger det gladeligen igen – njut!